Skip to content

Worldx2 (1998-2000)

The world tour project
-ett samarbete med Michel Thomas

De frågeställningar som projektet arbetade med handlar om olika nivåer av verklighet. Hur uppfattar vi tid och rum, oss själva och nuet på olika platser på jorden? Hur transporterar man närvaro? Projektet visades på SVT bildjournalen och blev omskriven i Dagens Nyheter och dagens industri. Utställningen visades på Kulturhuset i Stockholm, Ronneby Kulturcentrum, Skånes Konstförening, samt i Italien, England och i Kina.

World Tour I var en resa utförd av två personer, med tillfälliga medpassagerare. Den riktade sig till en begränsad publik, internetanvändarna, och rörde sig i en begränsad värld. World Tour II var en resa i den fysiska världen med World Tour I som resplan och utgångspunkt. Vi reste i våra virtuella spår, men i en fysisk verklighet och sökte upp de platser och de personer vi besökt på Internet.

Med foto och video har vi porträtterat ett 80-tal personer vi mött och bett dem beskriva sig själva, sin vardag, sina bilder av här och nu – på den aktuella platsen, vid den aktuella tidpunkten. Deras berättelser bildar ett pärlband av ”nu” eller av tillfällig närvaro runt jorden. Berättelserna är en sammanfattning av rumsligheter, stämningar, tillfälligheter och situationer, som transporterar en bild från en samtidighet till en annan. World Tour II var en resa i den fysiska världen med World Tour I som resplan och utgångspunkt. Vi reste i våra virtuella spår, men i en fysisk verklighet och sökte upp de platser och de personer vi besökt på Internet. Med foto och video har vi porträtterat ett 80-tal personer vi mött och bett dem beskriva sig själva, sin vardag, sina bilder av här och nu – på den aktuella platsen, vid den aktuella tidpunkten.

Under en resa på Internet kan man inhämta information, men upplevelsen av resan är den bild man skapar i huvudet. De stora ”sevärdheterna” runt om i världen är väldokumenterade, Golden Gate Bridge, Taj Mahal, Kinesiska muren. World Tour II är en resa som i första hand vi två har upplevt, genom att fysiskt förflytta oss, möta människor och försöka förmedla ett tillstånd. Samtidigt har den fungerat som en virtuell resa för de 200 personer som följt oss på distans genom att ta emot våra reserapporter.

Människan bakom en websida är oftast osynlig eller anonym, mellanrummen och de fysiska ”icke-rummen” är dåligt representerade, liksom tredje världen. Den digitala världen har ingen uppfattning om storlek, fysiska egenskaper eller sanningshalt. Man följer inte tyngdlagen, men man är heller inte fri från den. Vi sitter med våra kroppar framför datorn. Vi rör oss ljudlöst från hemsida till hemsida, från konstruktion till konstruktion, från spegelbild till spegelbild av världen, för att skapa vår egen utgångspunkt, en digital världsbild. Plötsligt är det stopp. Broken link, go back to go. Våra skuggor är levande och vi är inte osynliga, vi kan både spåras och förföljas. Via länkar reser vi vidare och länken fungerar som ett flygplan, ett tåg eller en människa i den verkliga verkligheten. Det som bär oss vidare. Man ställer en fråga och kommer ett steg djupare. I ett samtal sker en rumslig och tidsmässig förflyttning. Man länkas från en person till nästa.

Den virtuella världens begränsningar har en motsvarighet i den fysiska. Den roll man får som resenär, som turist, rullas ut på redan färdiga framkomliga spår. Man kommer inte av vägen. Under 1900-talet har betydelsen av begreppet verklighet varit i ständig förändring. Från att ha haft betydelsen av det påtagliga, sanna och fysiska, har begreppets betydelse glidit och förskjutits till att i stor utsträckning även innefatta de flytande gränsrum som varierar mellan olika tider och kulturer, folktro, berättelser, media, TV, film, fiktion, Internet som en social arena, m.m. Vår uppfattning om världen är i förändring. Har verk-ligheten i millenieskiftet blivit symmetrisk? Hur står isåfall de båda verkligheterna i relation till varandra? Påverkar de vår upplevelse av världen? Möts de någonsin eller löper de parallellt?

Virtual Reality har beskrivits som ett medium med fokus på tekniken istället för erfarenheten, en närvaro genom teknologisk hårdvara istället för den mänskliga erfarenheten. Närvaro definieras som känslan av att befinna sig i en omgivning. I den icke-medierade upplevelsen tas närvarokänslan för given eftersom man erfar sin faktiska omgivning. När perceptionen är medierad tvingas man att samtidigt och parallellt uppleva olika verkligheter. Förstahandsupplevelsen av världen utgör den standard mot vilken all medierad erfarenhet kan jämföras. Istället för att låta den virtuella verkligheten härma den reella, har vi låtit vår virtuella jordenrunt-resa vara utgångspunkt för det vi företagit oss.

Liksom sprickor i väggen tränger den andra världen in i våra gamla rumsligheter. Världen har, enligt den franske filosofen och arkitekten Paul Virilio, spaltats upp i två parallella verkligheter. Vi rör oss allt snabbare och i slutänden, resulterar den ohejdade hastighetsökningen i fullständig desintegration och dematerialisering och paradoxalt nog, fullkomligt stillestånd. Man rör sig lika lite i flygplansfåtöljen eller på tåget som i stolen vid skrivbordsdatorn. En oväntad likhet mellan våra båda resor uppstår. Det finns rum som inte är parallella och de är heller inte samtidiga.

Projektet genomfördes tillsammans av Michel Thomas och Anna Brag i samarbete med Dramatiska Institutet, Interaktiva medier med stöd från Stiftelse Framtidskultur.